FAKTA/Ove Kindvall
- Född: 16 maj 1943 i Norrköping.
- Klubbar i karriären: -IFK Norrköping 1962–1966, Feyenoord (Nederländerna) 1966–1971, IFK Norrköping 1971–1975, IFK Göteborg 1975–1977.
259 mål på 380 matcher i de olika klubblagen. - Landskamper: 43 A-landskamper och 16 mål 1965-1974.
- Främsta meriter: Han avgjorde Europacupfinalen för Feyenoord 1970 med mål i förlängningen mot Celtic, vann Interkontinentala cupen (VM för klubblag) 1970 och tog Sverige till fotbolls-VM 1970 efter två avgörande mål i kvalmatchen på Råsunda mot Frankrike 1969.
Svenska Dagbladets Bragdguld 1969. Guldbollen 1966. Nederländsk mästare 1969 och 1971. Nederländsk cupmästare 1969. Nederländsk skyttekung 1968, 1969 och 1971. Svensk mästare 1963. Allsvensk skyttekung 1966. Invald i svensk fotbolls Hall of Fame 2008 som nummer 29.
Tilldelades Bragdguldet 1969 med följande motivering: ”För de två avgörande målen i VM-kvalet mot Frankrike på Råsunda”
Här är Ove Kindvall
Ove Kindvall föddes den 16 maj 1943 i Norrköping, där pappa Bengt spelade som bäst i IFK:s reservlag och morbror Lars Appelqvist var också IFK:are och satt bland annat i styrelsen under flera decennier.
Som 18-åring debuterade Ove i juniorlandslaget och här började det stå klart att IFK fått fram en talang utöver det vanliga. Kindvall var högerytter och påminde om Kurre Hamrin, men i klubblaget var konkurrensen stenhård i början av 1960-talet. Ove fick vänta några år på sitt genombrott i IFK.
Säsongen 1963 släppte det dock rejält. Ove Kindvall spelade samtliga 22 matcher i allsvenskan och gjorde 14 mål.
IFK vann sitt 11:e SM-guld och en ny stjärna var född.
”Ingen var så snabb som Ove, framförallt på korta sträckor. Han hade också blick för spelet och jag tror han hade målfarligheten i sig från början. Han är utan tvekan den bäste målskytten jag spelat med, sa lagkamraten Ulf Jansson.
När Harry Bild lämnade IFK för proffslivet sommaren 1964 kom IFK:s målproduktion att vila tungt på Ove Kindvall, som då spelade center. Kindvall fortsatte leverera och var helt avgörande för IFK:s offensiv under några år. 19 mål på 19 matcher, 17 mål på 22 matcher och otroliga 20 mål på 16 matcher – snart var det uppenbart för alla att Ove var för bra för allsvenskan.
Han valde Feyenoord för familjens skull trots anbud från sydligare breddgrader.
”I Sydeuropa hade jag kunnat tjäna mycket mer, men då måste man lägga sex år av sitt liv på ständiga träningsläger, militärisk disciplin och utan frihet att koppla av och leva. Fotboll betyder mycket för mig, men inte allt, förklarade Ove Kindvall senare för den nederländske journalisten Bert Nederlof.
Den 8 september 1966 spelade Ove Kindvall sin avskedsmatch på Idrottsparken.
Den som var där glömmer det aldrig. AIK besegrades med 6-0 och Ove Kindvall gjorde fyra mål. Inte ens den vanligtvis återhållsamme IFK-tränaren ”Åby” Ericson kunde låta bli att hylla sin anfallsstjärna efteråt.
I Feyenoord blev Ove Kindvall kung.
Han öste in mål mellan åren 1966 till 1971 och blev nummer ett på topplistan, när dagstidningen Algemeen Dagblad rankade alla svenska importer genom åren till Eredivise.
Kindvalls meritlista är en imponerade läsning. 129 mål och skyttekung 1968, 1970 och 1971. Ligamästare 1969 och 1971. Cupmästare 1969. …men framförallt, och störst av allt, var det avgörande målet i finalen i Europacupen mot Celtic på San Siro i Milano. Han sköt in 2-1 i förlängningens 117:e minut och blev förste svenske målskytten i en final och fixade Nederländernas första titel i mästarnas egen turnering.
”Jag blir ofta påmind om det. Mina år i Feyenoord, särskilt de tre sista, var de bästa i min karriär”, sa Ove, när topplistan presenterades.
”Spelet var väldigt annorlunda mot hemma i Sverige, med mycket bollinnehav och positionsbyten. Jag minns att Ernst Happel (legendarisk tränare) sa till mig att ”Ove, du ska inte springa runt och jaga bollen, du ska in i straffområdet och göra mål”. Så då gjorde jag det.”
Sommaren 1971 vände Ove Kindvall med hustrun Sylvia och barnen hem till Norrköping igen. Det blev en omställning på flera sätt. Från fullsatta läktare på De Kuip och spel på europeisk toppnivå till ett IFK som hade tappat stinget och även börjat tappa publiken. Även Ove hade blivit en annan spelare och målen kom inte lika ofta. Kanske hade han blivit lite mätt.
Men i landslaget hade han fortsatt förbundskaptenen ”Åbys” förtroende, där spelade han ofta en roll lite längre tillbaka i banan. I den klassiska snömatchen mot Österrike i Gelsenkirchen 1973 spelade han först fram Roland Sandberg till 1-0 och fixade sen straffen som innebar 2-0. Sverige var klara för ännu ett VM-slutspel.
Under 1975 lämnade Ove Kindvall IFK Norrköping för Göteborg. Flytten föranleddes först och främst på grund av ett bra jobb på Jofa, men när Blåvitt fick nys om flytten gav de sig inte förrän Ove hade skrivit på. Det blev två och en halv säsong i Sveriges då stora poplag, som trots att de först spelade i andradivisionen lockade storpublik. Med hjälp av Ove Kindvall och spelare som Björn Nordqvist och Torbjörn Nilsson tog man sig upp till Allsvenskan igen.
1977 lade Ove Kindvall skorna på hyllan, efter 15 år på elitnivå. Då kunde han blicka tillbaka på en karriär med mer än 400 tävlingsmatcher i klubb- och landslag och med närmare 300 gjorda mål.
Det gör honom utan tvekan till staden Norrköpings mest framträdande fotbollsspelare genom tiderna.
Ove Kindvall fick, som den tredje skyttekungen i IFK Norrköping efter Gunnar Nordahl och Christoffer Nyman, en läktarsektion uppkallad efter sig vid klubbens 125-årsjubileum.
”Ove Kindvalls hedersläktare” finns mitt på den klassiska VM-läktaren från 1958.
